ÖRNEN (SSF 61) – En trotjänare genom generationer.
Från vrak till ruffad koster: Resan från att ha legat bortglömd på Hyppeln till att bli en välskött eskadertrimmad koster är imponerande. Att priset steg från 75 kr till 750 kr på några år visar hur mycket arbete (ruffning, däckning, ny rigg) grabbarna lade ner.
Livet vid Sörhallen: Fotot från Sannegården är ett unikt tidsdokument. Att vi har namn på husägarna och till och med kopplingar till andra båtar (Delfin, West-Vind, Milli) skapar en helhetsbild av sällskapets sociala geografi.
Einar Westerbergs tragiska slut: Noteringen om att han hittades död vid båten under utrustningsarbete ger en sorglig men mänsklig dimension till båtens historia – han dog bokstavligen sida vid sida med sin ögonsten.
Riggens utveckling: Vi kan följa hur tidens tand och nya ägare ändrade båten; från den tidiga böjda gaffeln till rak gaffel, och hur segelytan successivt minskade från kraftfulla 33 kvm till mer lätthanterliga 20 kvm.
Slutet: Att hon slutade sina dagar mot bergen vid Smittens udde efter en storm på 60-talet är ett vemodigt men ganska vanligt öde för de gamla träbåtarna när underhållet blev för tungt eller olyckan var framme. Bilden från masttoppen är ett fantastiskt bevis på tidig "action-fotografering". En båt som verkligen bars fram av kamratskapen i Lindholms-lagen.