Ett öde mellan hopp och förtvivlan
Självbyggartraditionen: Leif Rosengrens arbete med att färdigställa skrovet (ruff, inredning, däck och mast) visar på den hantverksskicklighet som fanns bland sällskapets medlemmar. Att hon fick SSF-nummer 187 tyder på att hon var en välkänd del av flottan under sin glansperiod.
Tekniska detaljer: Noteringen om att masten stod på däck (istället för att gå igenom till kölen) och den kapade bottenstocken för motorinstallationen berättar om tidstypiska modifieringar. Att placera masten på däck krävde ofta extra förstärkningar under däck för att inte "trycka ner" ruffen.
Tiden på Näset: Beskrivningen av att hon låg "otäckt" (utan täckning) på Näset under flera år är smärtsam läsning för en båtvän. Träbåtar som lämnas utan skydd mot regn och snö tar snabbt skada, vilket förklarar varför hon till slut blev en del av en "dellikvid" vid en annan båtaffär 1993.
Dick Sher och Strömstad: Innan förfallet började var hon hemmavarande i Strömstad, vilket knyter ihop henne med den starka kosterkulturen där. Att bottenstocken kapats för motorinstallation är ett tekniskt ingrepp som ofta försvagar en träbåts konstruktion avsevärt om det inte görs rätt.