FRIDE var, med sina 24 fot, en rejäl pjäs i sällskapets barndom. Hon tillhörde ursprungligen C.N. Anderssons "vedflotta" och var från början en helt öppen båt. När intresset för nöjessegling och kappsegling tog fart däckades hon för att klara tuffare väder. Båten var mycket framgångsrik i sällskapets tidiga kappseglingar. Hon seglade hem inteckningar i det allra första vandringspriset både 1899 och 1903. En intressant detalj från 1898 är att rorsmannen vid en seger endast noterades som "Axel" – ett av de där små mysterierna i de gamla protokollen. En av besättningsmännen, Adolf Ryberg, kom senare att bli ordförande för hela sällskapet (1912–16). Båtens historia fläckades av en tragisk händelse under en nattsegling mot Marstrand. Med båten Esprit på släp gick en besättningsman upp på däck, slant och fick med sig dragglinan i fallet. Han försvann spårlöst i nattmörkret. Olyckan tog hårt på ägarna som senare sålde båten. FRIDEs öde beseglades vid Nya Varvet, där hon till slut seglade på "gårdsgården" (grundet) och slogs sönder till vrak.