En klass för sig HINDIA var inte en renodlad koster utan klassades som en spetsgatter. Denna typ, som var mycket populär i våra grannländer, kännetecknas av sin robusta konstruktion och sitt fylliga akterskepp. I FRAM:s register placerades hon i Grupp D, vilket var samlingsplatsen för dessa sjövärdiga båtar som inte riktigt passade in i de strikta kosterklasserna men som var välkomna i gemenskapen.
Eskaderns återvändare Oscar Grundell registrerade henne första gången 1929, men sedan följde en period då hon "försvann" ur rullorna. Det var dock inte sista gången eskadern fick se hennes rundade akter; hon återkom senare och ägdes då av bröderna Tage och Carl-Otto Jonasson. Det var inte ovanligt att båtar lämnade för andra sällskap eller städer för att sedan lockas tillbaka av FRAM:s starka gemenskap.
Resan österut Under Gunnar Hanssons ägarperiod (från slutet av 1940-talet fram till 1956) bar hon numret SSF 123. Precis som många andra fina göteborgsbåtar vid den här tiden påbörjade hon sedan en flytt söder- och österut. Först till Varberg och sedan, enligt rykten i hamnarna, vidare till Stockholm. Om hon finns kvar i huvudstaden idag bär hon säkert på många historier från sina år på västkusten