Det som slår en direkt med KAJSA 1 är bredden. Att ha en koster som är 3,50 meter bred på en längd av 8,10 meter är ovanligt även för den här typen av båtar. Det gav henne en enorm stabilitet och bärighet, vilket förklarar hur hon kunde föra hela 45 kvm segel under 20- och 30-talen. Hon var byggd för kraft snarare än smidighet.
James Håkansson verkar ha varit KAJSA:s fasta punkt. Som båtchef från 20-talet ända fram till 1947 såg han till att hon hölls i toppskick. Under hans tid genomfördes stora renoveringar både 1922 och 1938, och hon fick ett helt nytt däck 1933. Att hon hade många delägare genom åren (bland annat E. Everlund och eventuellt "Kalle-Magnus") tyder på att hon var en båt som krävde ett helt lag för att seglas och underhållas.
Noteringen om Karl Magnussons pris från 1927 är intressant. Eftersom KAJSA var en så stor och tung båt, var det vanligt att man hade fasta "skrapdelar" eller besättningsmedlemmar som nästan räknades som delägare. Priset visar att hon var framgångsrik på kappseglingsbanan trots sin robusta fysik.
Slutet på FRAM-eran År 1947 markerar ett skifte. Familjen Hissing tar över, men det verkar som att namnet KAJSA vandrar vidare till en annan båt (KAJSA 2) medan originalet så småningom lämnar Göteborg. Att hon så sent som 1992 fanns kvar i Helsingborg tyder på att den där kraftiga konstruktionen och de goda renoveringarna under James Håkanssons tid gav henne ett mycket långt liv.