Konstruktören C.A. Ahlberg och Ekelunds varv var en stark kombination. Att hon byggdes i kravell (slät hyvlat skrov) markerar ett steg bort från de mer traditionella klinkbyggda kostrarna och mot den stil som skulle dominera de mer exklusiva segelyachterna. Med en bredd på 2,70 meter var hon en betydligt mer balanserad båt än den extremt breda Kajsa 1 eller den överriggade Karin 1.
"I väntan på start" det foto, där hon ligger tillsammans med Hjalmar Brusbergs Gripen (SSF 25), är en underbar tidsbild. Det fångar lugnet före stormen vid Framnäs och visar på den gemenskap och tävlingsanda som fanns i eskadern under Malte Ahlbergs tid. Att bilden tagits av en Karin (Andersson) är en passande slump!
Flytten till huvudstaden Precis som många andra välbyggda västkustkostrar lockade hon köpare från östkusten. År 1947, samma år som de båda Kajsa-båtarna bytte händer, lämnade KARIN (2) Göteborg för Stockholm. Det var en tid då intresset för klassiska träbåtar var stort i hela landet, och kostern ansågs vara den ideala kombinationen av skönhet och sjövärdighet.
Namnförvirringen fortsätter, det fanns flera båtar med namnet Karin under kortare perioder. Det visar vilken stark ställning namnet hade i den svenska seglarvärlden, men det understryker också vikten av att hålla isär dem via segelnummer och mätbrev!