Att man utgick från Georg Ströms klassiska "Vi Två"-ritning men förlängde skrovet ger henne unika proportioner. Det visar på en beställare som visste exakt vad han ville ha – lite mer bärighet och fartresurser än standard.
Beskrivningen av "marstrandsarbetet" (ett härligt gammalt uttryck för ett tungt och slitsamt jobb) är en viktig teknisk notering. Det påminner oss om 70- och 80-talets experimentlusta med plast på trä, som ofta slutade i just de fuktproblem som beskrivs.
Vilket fantastiskt stycke historia! LASBERING är inte bara en båt, det är en hel släktkrönika och en lektion i både etymologi och materiallära. Att namnet är ett pussel av Lasse, Berit och Ingvar är så typiskt för den personliga värme som präglade efterkrigstidens båtbyggande. Dessutom får vi en musikalisk koppling och en akademisk sådan via examensarbetet om SS Fram – cirkeln sluts verkligen härNorge-flytten: Att hon hamnade på Kirkøy i Norge hos en ägare som skrivit examensarbete om SS Fram är en underbar detalj. Det visar att båtens historiska värde var välkänt för ägaren. LASBERING är beviset på att en båts själ sitter i dess trä, inte i dess skal. Berättelsen om hur plasten "mjölkade" sig känns som båtens eget sätt att protestera mot moderniseringar. Att hon senare ägdes av en symfoniker som döpte henne till WOODWIND är poetiskt fulländat – en koster i kravell är ju inget annat än ett gigantiskt träblåsinstrument som spelar i takt med vinden.