Noteringen om "Kravell-mahogny-flushdäck" placerar LIKA i en mycket hög hantverksklass. Att bygga fem båtar på samma mallar i mahogny var ett seriöst projekt som krävde både kapital och skicklighet.
Problemet med numreringen (1–5) som krockade med SKBF:s 22-kvadratare förklarar varför det rådde förvirring i startlistorna. Det krävdes tydligen en ny, mindre konservativ generation styrelsemedlemmar för att inse att båtarna var för vackra och välbyggda för att ligga utanför gemenskapen.
Prisbilden: 40 000 kr inklusive motor 1997 ger en intressant fingervisning om träbåtsmarknadens värdering vid den tiden.
Här har vi pusslet komplett! Det är fascinerande att se hur dessa fem systerbåtar – rebellerna BÅDA, LIKA, RIKKI, BARACUDA och FRI – skapade en smärre byråkratisk storm i seglarvärlden. Att de föll på en så specifik detalj som att "stävkurvan höll inne måttet" är ett klockrent exempel på den tidens konservativa mätregler kontra Laurins progressiva design. Mats Kallin i Stockholm (1993) kontra Ingemar Hafström i Kungsbacka (1987-1997) tyder på att hon antingen gjorde en gästspel i huvudstaden eller att arkivuppgifterna här överlappar varandra.LIKA och hennes systrar var de "fula ankungarna" som visade sig vara svanar. Att en hel serie båtar tvingades segla i exil för att stäven var för djärvt ritad är en underbar påminnelse om kampen mellan tradition och förnyelse. Med sitt flushdäck i mahogny var hon en estetisk fullträff som till slut vann över styrelserna – en båt som vägrade be om ursäkt för sina linjer och som än idag bär på doften av Orusts finaste hantverk.