En vattenlinje (Lsp) på 6,90 m mot en totallängd på 7,05 m skvallrar om en extremt effektiv skrovform med nästan lodräta stävar. Kombinerat med den rejäla bredden (2,57 m) var detta sannolikt en mycket kraftfull båt i sin klass.
Att båten fungerade som "dragplåster" i både SS Ägir och Sotefjordens SS visar på dess höga kvalitet; man lottade inte ut vad som helst på den tiden.
Segern i Kosterpokalen 1943 (mitt under krigsåren) är en tung merit. Det var en av de mest prestigefyllda pokalerna man kunde vinna på västkusten, vilket bevisar att Nicklasson i Uddevalla visste hur man byggde fart i trä.
Att hon bara var registrerad i SS Fram under ett år (1950) tyder på att hon var på genomresa, kanske i väntan på en ny ägare eller som ett kort gästspel i en lång och äventyrlig karriär. LILL-ZAIDA 2 var sällskapsvärldens "glamourösa vinstlott". Det är en svindlande tanke att en vinnare i Ludvika satt med mätbrevet till en Kosterpokal-mästare i handen. Med sin imponerande bredd på över två och en halv meter var hon byggd för att bära både sina segel och sin stolta historia – en båt som gick från att vara ett föreningshopp till en bekräftad vinnare på kappseglingsbanan.