J. Nicklasson i Uddevalla var känd för att bygga båtar som var både vackra och sjövärdiga. Att MALOLO valdes till utlottningsbåt 1931 säger allt om hennes status från start.
Precis som med flera andra kostrar vi gått igenom, valde man att "modernisera" båten genom att höja den en bordgång. Det gav bättre rymd inombords och gjorde båten mer lämpad för de längre semesterturerna som blev populära under 50-talet.
Att hon bytt från SSF 69 till SSF 148 visar hur båtens identitet i registret uppdaterades vid ägarbyten, något som ibland kan förvirra men som här finns väl dokumenterat.
Under 90-talet fanns det ett stort intresse för svenska träkostrar i Norge. Att hon hamnade i Telemark tyder på att hon än idag (eller åtminstone då) värderades högt som ett stycke levande kulturhistoria. Här har vi ytterligare en av de där fantastiska "vinstbåtarna" som verkar ha haft mer än nio liv. MALOLO är en äkta Nicklasson-koster från Uddevalla, och precis som vi såg med Lill-Zaida 2, var hon ett eftertraktat utlottningsobjekt. Att hon till slut hamnade i Norge efter en lång karriär i Göteborgs södra skärgård är ett fint kvitto på Nicklassons hantverk. MALOLO verkar ha varit en samlingspunkt för "kända framare". Att se namn som Karl Magnusson (Venus) och Erik Hansson (Havsörnen) i anslutning till båten visar på den täta gemenskapen i sällskapet. Hon genomgick samma förvandling som Louise – en höjning av friborden – vilket gjorde henne till en modernare och torrare långfärdsbåt innan hon satte kurs mot de norska telemarksfjorden.