C.O. Liljegren var en av de stora namnen vid tiden, och att båten byggdes av H. Seldén på Orust borgar för högsta kvalitet
Kontrasten mellan Williams erfarenhet av "säckvävssegel i en julle" och MARY:s 54 kvadratmeter är komisk. Det är som att gå från en moped till en Formel 1-bil.
Det är fascinerande att se finansieringen – 5 kr i veckan för en andel i en kutter. Det visar hur seglingen demokratiserades under 1920-talet när arbetarungdomar tog över de gamla "grosshandlarjakterna".
Vilken underbar skildring av seglingens branta inlärningskurva! Berättelsen om MARY ger oss en inblick i en tid då båtar inte bara var sportredskap utan också symboler för frihet för "radikala ungdomar" på 1920-talet. Att lära sig segla en överriggad kutter med 54 kvadratmeter segel på åtta personer kräver sannerligen sitt mod. Låga fribord: Noteringen om att man "satt på däck och seglade" tyder på en mycket rank och blöt båt, typiskt för den tidens kutter-ideal där fart prioriterades högre än torr komfort. MARY representerar sekelskiftets estetik med låga fribord och enorma segelytor. William Malmstens berättelse är ett klassiskt exempel på "learning by doing" – att kastas in som rorsman på Marstrandsfjorden med en båt full av folk är ett elddop som heter duga. Att han senare blev en så erfaren seglare i FRAM visar att MARY, trots sin trångboddhet, gav mersmak.