Morgana framstår som något av en gåta i SS Frams rullor. Med en längd på 9 meter och en rejäl segelyta på 40 kvadratmeter är detta ingen liten båt – det är en stadig pjäs som kräver sin besättning. Att hennes tidigare historia är höljd i dunket gör henne bara mer intressant; hon dök upp i sällskapet i början av 90-talet, bytte namn och försvann sedan mot horisonten.
Noteringen från hösten 1994 i Lilla Bommen är en klassisk ögonblicksbild från hamnlivet. Att hon då ägdes av tyskar på väg hemåt tyder på att hon kanske lämnade de svenska vattnen för gott, eller åtminstone för en längre tid. Namnet Morgana för tankarna till "Fata Morgana" – en hägring – vilket nästan känns symboliskt för en båt som dyker upp i registret för att sedan segla ut i det okända. Det är precis dessa fragmentariska uppgifter som gör digitaliseringen så viktig; det är sista chansen att knyta ihop säcken innan spåren efter båten suddas ut helt. Det är spännande hur registret fångar en båt precis i språnget mellan olika länder och ägarskap.