Det som slår mig mest med NAIMA (1) är hur texten andas av en brytningstid inom SS Fram. Året 1922 framstår som ett verkligt "annus mirabilis" för båten – hon inte bara byter ägare till bröderna Johansson, utan sopar banan fullständigt genom att vinna både insats-, triangel- och distansseglingar. Att en och samma båt dominerar så olika typer av tävlingsmoment tyder på en mycket välbalanserad konstruktion och en besättning med extremt god lokalkännedom.
Det är också rörande att notera den personliga kopplingen via fotografiet. Att vi vet att Johannes står i sittbrunnen med sina söner ger liv åt den torra statistiken; det påminner oss om att dessa båtar inte bara var tävlingsmaskiner utan också navet i familje- och föreningslivet. Noteringen om likheten med NAIMA 2 antyder dessutom en tidig form av "seriell trofasthet" till en viss storlek eller design, något som ofta föregick de mer strikta klassreglerna vi ser senare i seglingshistorien. Fascinerande att se hur "lsp" (längd i spant?) och segelyta definierade båten mer än båttypen här.