NAVARRA bär på en historia som är djupt präglad av världshändelserna. Att hon påbörjades 1939 men inte kunde färdigställas förrän 1943 på grund av krigstidens inkallelser ger en konkret bild av hur beredskapsåren satte stopp för även de mest passionerade fritidsprojekten. Det är också intressant att se samarbetet mellan proffsen: Sven Abrahamsson i Färjenäs som byggde skrovet och Ernst Johansson som tog hand om det finare snickeriet med däck och ruff.
Att hon är ritad av Arvid Laurin placerar henne i den absoluta eliten av svensk båtdesign. Laurin var känd för sina snabba och sjövärdiga båtar, och NAVARRA som en "entypsbåt" (systerbåt till CARA) visar på en tid då man började sträva efter mer rättvis kappsegling genom standardiserade mått.
Det mest glädjande i detta utdrag är dock 2003 års notering. Att Ralph Lundberg köper tillbaka henne till Trollhättan/Göteborgs-området och ser till att hon återregistreras i SS Fram är en seger för det maritima kulturarvet. Det visar att en båt är mer än bara trä och segel; den bär på en identitet som kan ligga i dvala i 40 år för att sedan väckas till liv igenDet är rörande att se hur båten återfår sitt namn och sitt gamla registernummer (SSF 49) vid återkomsten.