Från 1880-talskåg till 1950-talsbygge: Det är unikt att man så sent som 1954 valde att "malla av" en kåg från 1880-talet för att bygga nytt. Det visar på en enorm respekt för de gamla bruksbåtarnas linjer. Sixten Knutsson i Dalby var en mästare på att förverkliga sådana visioner. Att hon ursprungligen var halvdäckad och gaffelriggad (som Kajsa II) tyder på att man ville ha en båt som kändes genuin redan från start.
Förvandlingen på Hönö: När Roland Midefelt tog över 1964 förändrades båtens karaktär totalt. Som anställd på Verner Alexanderssons varv hade han kunskapen att höja bordgången, ruffa och däcka henne. Detta gjorde henne till en bekvämare turbåt, och bytet till marconirigg (bermuda) under namnet Alibaba var helt i linje med tidens ideal.
Det är tack vare Bengt Pettersson (modellbyggare på Sjöfartsmuseet) som båten fick det namn och det utseende hon är mest känd för i SS Fram. Genom att återställa gaffelriggen med råtopp och klyvare gav han henne inte bara skönheten tillbaka, utan också den kraft som gjorde henne så farlig på kappseglingsbanan under slutet av 80-talet. Att han dessutom seglade henne ensam ("utan gast") och skötte segelskiftena själv vittnar om enastående sjömanskap.
LYS-talsklippet: Historien om hur Pärla vann förstapriser i kamp med modernare båtar är en klassiker. LYS-systemet (idag SRS) försöker jämna ut skillnader mellan olika båttyper, men en välseglad gammal koster med stor segelyta och en skicklig rorsman kan ofta "segla upp till" sitt tal och mer därtill, särskilt i de rätta vindförhållandena.Att en båt med rötter i 1880-talet vinner över "moderna" båtar på 80-talet tack vare LYS-talet är en underbar seger för traditionen.