Att Ramona från början var en vadbåt förklarar den stora segelytan på 38 kvadratmeter. Dessa båtar var byggda för att bära tunga laster och krävde därför en kraftfull rigg för att få fart. Att S. Olsson registrerade henne som SSF 103 och deltog i Propagandaseglingen 1933 visar att dessa gamla bruksbåtar var fullt kapabla att mäta sig med de renodlade kostrarna i sällskapets tidiga kappseglingar.
Berättelsen om båttjuven 1932 är fantastisk. Att tjuven hade ambitionen att segla jorden runt men saknade grundläggande kunskaper är en klassisk göteborgsk skröna, om det inte vore för att den var sann. Att han lyckades ta sig till Läsö är ändå en bedrift, även om han tvingades sälja inventarierna för att finansiera sin egen hemresa.
Signatursen "Tott" i KOSTERN 9/1932 ger oss en inblick i hur sällskapet fungerade som en familj. Att man personligen reste via Fredrikshamn till Läsö för att hämta hem den plundrade båten visar på den starka gemenskapen och engagemanget för medlemmarnas fartyg.
Namnförvirring: Noteringen om SPARTA 1 som bytte namn till RAMONA 1954 är en viktig pusselbit för att inte blanda ihop båtarna i registret. Det är vanligt att populära namn återanvänds, men här ser vi tydligt att det rör sig om två helt olika individer.En 38 kvm rigg på en gammal vadbåt krävde sin man. Att den stals för en världsomsegling av en amatör är tragikomiskt.