Det är rörande att läsa att båten fick sitt namn efter bankdirektör Brodéns hustru, Rea. Att den senare skänktes till sällskapet av ingenjör Sven L. Bengtsson (bosatt i London men hjärtat i Marstrand) för den symboliska summan av en krona, visar på den oerhörda lojalitet som fanns mot SS Fram. Under åren 1947–1951 fungerade hon som sällskapets gemensamma båt, där medlemmar för 50 kr i veckan kunde njuta av skärgårdslivet.
Historiken ger en intressant teknisk inblick. Från början var REA gaffelriggad, men efter att ha legat rigglös i Marstrand övertalades Bengtsson att modernisera henne till bermudarigg med en hög mast av "grov granspira". Som anteckningen nämner var detta egentligen ett misstag; den höga riggen passade inte det breda, tunga skrovet perfekt, även om hon seglade som en "svan" på öppna bogar.
Precis som med Ramona drabbades även REA av en "ny världsomseglare" utan navigationskunskaper. Historien om hur båten hittades i Fredrikshamn (Danmark) med en besättning bestående av en pappa, en fru och två barn – helt utan pejl på läget – är nästan osannolik. Att pappan trodde att det "ordnar sig bara vi kommer ut" är ett klassiskt exempel på mod som gränsar till dårskap.
Efter att ha vunnits av Gustav Stensjö 1951 hamnade REA så småningom hos Sjöscouterna. Där fick hon nytt liv med inombordsmotor och finansiellt stöd från Arvsfonden. Det är en värdig fortsättning för en båt som alltid beskrivits som en av de trevligaste familjebåtarna. En bredd på 3,11 m gör henne extremt rymlig för sin längd – en perfekt familjebåt men tung i kryssen.