Att båten är ritad och byggd av Back (sannolikt C.G. Back som vi sett tidigare under Putte) innebär att hon var byggd för att prestera. Back hade ett öga för proportioner som kombinerade kosterns stabilitet med en mer modern seglingskänsla. Att hon är byggd i kravell (släta bordläggningsplankor) ger henne ett exklusivare och snabbare intryck än de klinkbyggda bruksbåtarna.
Riggens utveckling: När Malte Ahlberg registrerade henne 1929 bar hon hela 32 kvm segel. Det är en enorm drivkraft för en båt på 7,65 meter och placerade henne definitivt i det övre skiktet av sällskapets snabbaste båtar. När Tore Olsson tog över 1936 och riggade ned henne till 25 kvm, följde han den allmänna trenden i SS Fram vid den tiden: man ville ha båtar som var säkrare att hantera för familjesegling, utan att behöva en hel besättning på däck så fort det friskade i. Fotograferna: Att namn som Sture Berner och W. Malmsten nämns som fotografer är en kvalitetsstämpel. Dessa herrar var mästare på att fånga båtar i rörelse, och att Rita fastnade på deras glasplåtar tyder på att hon var en båt som folk lade märke till ute på fjärdarna.
Klass B II: Hennes klassificering som B II placerar henne bland de medelstora kostrarna med kravellskrov, en klass som ofta beskrevs som "den gyllene medelvägen" mellan renodlad kappsegling och bekväm tursegling. Att ha 32 kvm på en 7,6-metersbåt är rejält kraftfullt; Tore Olssons beslut att rigga ned henne 1936 gjorde henne sannolikt mer harmonisk för tursegling.