Noteringen om efterfrågan från Stockholm är mycket intressant ur ett seglingshistoriskt perspektiv. Under 1940-talet betraktades kosterbåten som en idealisk familjebåt, och Stockholmare köpte upp stora mängder båtar från Göteborgsområdet.
SSF Fram: Lyckades överleva genom att medlemmarna byggde nytt eller beställde nya båtar, vilket höll flottan modern och aktiv.
Gullmaren & Ägir: Dessa sällskap drabbades hårdare av utförsäljningen och lyckades inte förnya sig i samma takt, vilket ledde till att de som rena kosterbåtssällskap tynade bort.
Fotografen Nils Torin och sonen Göran: Att Nils Torin var fotograf har varit avgörande för eftervärlden. Att han inte bara seglade upp Rosita (och Sländan) till Stockholm för försäljning, utan även dokumenterade båtarna, har gett oss en rik bildskatt. Att sonen Göran Torin senare i livet hjälpte SS Fram att framkalla gamla glasplåtar från arkivet är en fantastisk cirkel som sluts – utan den expertisen hade många av de bilder vi diskuterar idag kanske aldrig sett dagens ljus.
Mått och Klass: Rosita var en Klass A 1, vilket ofta innebar de minsta men mest välseglande kostrarna. Med en bredd på nästan 3 meter (2,90 m) var hon en mycket rymlig båt för sin korta längd, vilket säkert var en bidragande orsak till att hon var så lättsåld på den tidens "begagnatmarknad". En bredd på 2,90 m på endast 6,45 m längd gör henne till en extremt "fyllig" och stabil koster.