Vilken fantastisk levnadsteckning! Här får vi inte bara information om en båtserie, utan ett djupt porträtt av en av sällskapets absoluta stöttepelare: Ivar Lindahl. Berättelsen om "fattigfogden" som tränade brottning för att klara jobbet i Majorna, men som fann sin ro i vintersegling med kopparförhydrad botten, är ren kulturhistoria. Räddningsinsatsen 1919: Lindahls förmåga att "ragga upp" 5 000 kronor (en enorm summa då!) räddade lottbåten GULLAN och sällskapets ekonomi. Utan honom hade SS Fram kunnat gå samma öde till mötes som de sällskap som tvingades lägga ner.
Att segla året runt, även i is, var extremt radikalt på 1930-talet. Att han lät kopparförhydra botten på VINGA visar att han var lika praktisk som han var passionerad.
Att han användes av militären under första världskriget för hemliga uppdrag med sina söner ger en nästan filmisk dimension till hans liv.
Fattigfogden & Brottaren: Kontrasten mellan det hårda arbetet som indrivare i Majorna, där han ibland behövde använda sina brottarkunskaper, och friden till sjöss med döttrarna Ingrid och Wera, är gripande 38,7 kvm på en oruffad 6,65-meters båt är en enorm rigg – Lindahl var sannerligen en "inbiten" seglare. Lindahls flotta:Stenssons jakt (ca 1888): 18 fots koster med sprisegel (Lindahl var endast 12 år!).

SALLY (1896): Delägare vid FRAM:s bildande.

EMMA (1898–1901).

SAILING BOY 1 (1903–1916): Den beryktade oruffade båten med stor segelyta.

SAILING BOY 2 (1916–1917).

SAILING BOY 3 (1917–1927).

GLAD (1917): Delägare.

VINGA (1930–1939): Vinterseglaren, kopparförhydrad för att tåla is.