Att beställa en kravellbyggd båt (slät bordläggning) och få en klinkbyggd (överlappande bordläggning) är en fundamental skillnad i både utseende och konstruktion. Att varvet dessutom slarvat med materialvalet och blandat olika eksorter gjorde att båten riskerade att slå sig eller ruttna ojämnt. Att advokater kopplades in och priset sänktes med 100 kr (vilket var ca 7% av totalbeloppet) visar att sällskapet tog strid för sin lottbåt.
Precis som många andra stora kostrar från den här tiden var hon ursprungligen rejält överriggad med 35 kvm. När hon återkom till eskadern 1934 hade hon moderniserats och riggats ned till 25 kvm, vilket sannolikt gjorde henne till en betydligt bättre seglare för Gösta Johansson under 40-talet.
SEAGULL (Måsen) verkar ha varit ett namn som sällskapet höll kärt:
SEAGULL 1: 1916 års lottbåt.
1955 års utlottare: Bar också namnet SEAGULL.
SEAGULL 3: En modern "32:a" byggd 1960 på det välrenommerade Arvidssons varv på Färjenäs. Att hon senare såldes till Stockholm och döptes om till MUMIN är ett öde hon delade med många andra fina västkustbåtar under den perioden. Att blanda "olika slags ek" i bordläggningen låter som en mardröm för en båtägare – inte undra på att det krävdes advokat!