Artikeln i Kostern från 1932 ger en levande bild av hur det gick till på Abrahamssons varv. Att besättningen själva bytte spant, bordläggning och la nytt däck visar på den kunskapsnivå som fanns bland medlemmarna. Att hon dessutom "ruffades" (fick en överbyggnad) gjorde henne till en modernare långfärdsbåt än den öppna jakt hon sannolikt var från början.
Historien om "världsomseglaren" är klassisk hamn-folklore. Det är ofta så med dramatiska händelser att versionerna går isär:
Läsö: En klassisk strandningsplats för båtar som siktat för långt söderut.
Greve Mörners grund (Rya Nabbe): Ett ökänt grund inne i Göteborgs hamninlopp.
Böttö och Vinga: Denna version anses mest trovärdig. Att gå under i de öppna vattnen mellan Böttö och Vinga tyder på att hon kan ha sprungit läck eller överrumplats av sjön precis när resan mot de stora haven skulle börja.
Att hon kallades för "Jakta" tyder på att hon ursprungligen var av en äldre typ, kanske en mindre fraktjakt eller en mycket kraftig koster med jaktrigg (storsegel, fock och klyvare på peke). Att en sådan båt lockade någon att planera en världsomsegling säger en del om hur robusta dessa farkoster uppfattades vara.
Att en komplett lottbåt kostade 513 kronor och 7 öre år 1907 är fascinerande. Det motsvarar ungefär 30 000–35 000 kronor i dagens penningvärde, vilket var mycket pengar för en arbetarförening, men en enorm investering i seglarglädje.
SIRIUS öde påminner oss om att havet både ger och tar. Från glädjen på Abrahamssons varv till det okända slutet i sanden eller på havets botten. Att sällskapet köpte tillbaka båten för 500 kr efter "olaga" vinst visar på en strikt men rättvis ordning i medlemsmatrikeln!