Sixten Larsson verkar ha varit en man som ville ha ordning på grejerna. Trots att han bara ägde SIVA en kort tid innan han satsade på en K 6:a, hann han med att modernisera riggen. Att byta från gaffelrigg till Bermudarigg (högmast) var ett vanligt sätt vid den här tiden att göra båtarna mer lätthanterliga, särskilt för mindre besättningar.
Det är en fin detalj att båten köptes av en lots, Lennart Andersson, 1954. Lotsar var kända för att vara kräsna med sina båtar och krävde sjövärdighet. Att han döpte om henne till ÖRNEN och behöll henne i sex år innan hon gick vidare till Halmstad tyder på att den lilla "koggen" var en pålitlig farkost.
Uppgifterna om att SIVA skulle ha havererat och blivit vrak är tyvärr inte ovanliga för mindre träbåtar som såldes vidare till nya hamnar. Utan noggrant underhåll och med tidens tand kunde en liten klinkbyggd båt snabbt försämras om hon inte togs omhand efter en incident.
Precis som med Svanen och Seagull ser vi här hur viktigt det är med segelnumren. Att det fanns en skärgårdskryssare med samma namn (SSF 157) samtidigt som kostern (SSF 32) visar hur namnet SIVA inspirerade olika ägareAtt ha 20 kvm segel på en så kort och bred båt (2,20 m) gav henne säkert god stabilitet och kraft i vinden.