Den baltiska "Amerika-seglingen": Historien om de två baltiska adelsmännen 1944–45 är fascinerande. Under krigsslutet var många på flykt eller sökte en nystart i USA. Att deras resa slutade i Skagen efter ett krogbesök i Marstrand och en rejäl ovänskap är en klassisk maritim anekdot. Det krävdes en båtbyggares insats för att rädda båten hem till Sverige igen – en påminnelse om att drömmar ibland är större än sjömanskapet.
Kyrkoherdens rekord: Att Bertil Asker fick kontakt med den tidigare ägaren (kyrkoherden) via radio är en fantastisk slump. Berättelsen om "rekord i antalet grundstötningar" under en seglats till Marstrand ger båten en humoristisk prägel. Med ett djupgående på 1,60 meter (vilket är ganska mycket för en koster i den storleken) är det lätt hänt om man inte känner till varje sten i Bohuslän.
Polsk ek ansågs ofta vara av mycket hög kvalitet för båtbygge, rakfibrig och seg.
Höjd med en bordgång: Att båtbyggaren i Uddevalla höjde skrovet med ett extra bord gav båten högre fribord och bättre torrhöjd i ruffen, vilket gjorde henne mer lämpad för de långresor grevarna planerade.
Uppgiften att Hjalmar Johansson (en av de mest kända båtbyggarna) skulle byggt henne som lottbåt i SS Fram är intressant. Även om måtten inte stämmer exakt med arkiven, kan längden 8,60 m inkludera ett peke eller vara resultatet av den senare ombyggnaden.
Bertil Asker i Stenungsund verkar ha varit båtens trognaste tjänare, med ett ägarskap som sträckte sig från 1968 ända till 1995. Att hon låg i ett båtskjul i nästan ett decennium (1986–1995) innan de nya ägarna från Stenungsund tog över, räddade sannolikt henne från väder och vind. En klinkbyggd båt i den här storleken (8,6 m) är en mäktig syn och kräver ett extremt skickligt hantverk.