Nils Torins resa från Göteborg till Stockholm 1943 är enastående. Att segla med en 14-årig dotter som enda gast genom minerade vatten och militära avspärrningar kräver både mod och goda kontakter. Artikeln i Kryssarklubbens årsskrift 1944, "Från Västerhav till Östersjö", är sannolikt en av de mest spännande skildringarna av en kostersegling från den tiden.
Bredden: 3,30 meter gör SLÄNDAN till en av de absolut bredaste kostrarna i registret i förhållande till sin längd. Detta gav henne en enorm stabilitet (slutstyvhet).
Att föra över 60 kvm segel på en 8,5-meters båt är extremt kraftfullt. Vi ser dock hur ytan minskas över tid (45 kvm år 1930, sedan 38 kvm 1939) i takt med att idealen förändrades från tunga arbetsriggar till mer lätthanterliga nöjesriggar.
Att lägga 19 år på en renovering är en kärleksförklaring till hantverket. Med 66 meter nya bord och helt nya stävar och däck är båten i praktiken nybyggd enligt originalritningarna. Att hon vid nylanseringen fick namnet LOVISA markerar hennes nya era som en av Sveriges bäst bevarade kostrar från 1800-talet.
Det är intressant att se hur båten vandrat mellan olika sociala skikt: från båtlaget på Lindholmen (arbetarstadsdel i Gbg) via fotografen Torin till civilingenjör/entusiast Himbert i Stockholm. Det visar hur kostertypen har uppskattats av alla, oavsett bakgrund.En bredd på 3,30 m på den tiden är enormt – det förklarar hur hon kunde bära över 60 kvm segel.