Berättelsen om Stänk (fd Clarisse) är en perfekt illustration av hur segelsporten utvecklades under 1900-talets första hälft.
Från öppen till ruffad: Ursprungligen var hon en öppen båt, vilket innebar att hon krävde en vaksam besättning vid hårt väder. Att G. Olausson däckade och ruffade henne var ett stort ingrepp som gjorde henne till en betydligt bekvämare och säkrare långfärdsbåt. Det var en vanlig trend när de gamla yrkes- och bruksbåtarna köptes upp av nöjesseglare som ville kunna övernatta ombord.
Det är intressant att notera hur segelytan minskades i etapper. Att börja med "stora segel" på en gaffelrigg (troligen långt över 40 kvm) och sedan gå ner till 38 kvm och slutligen 32 kvm visar på en strävan efter balans. Vid registreringen 1928 seglade hon i den prestigefyllda klass A 1, vilket tyder på att hon trots sin ålder var en snabb och konkurrenskraftig båt.
Måtten 6,90 x 2,80 meter ger oss en bild av en mycket "mollig" och stabil koster – nästan lika bred som hon var lång i förhållande till moderna båtar, vilket är karaktäristiskt för de tidiga bohuslänska skroven. Namnet "Stänk" känns mycket passande för en båt som började sitt liv som en öppen, lågbyggd farkost.