Storjungfrun är en båt med pondus. Att hon byggdes i ek 1924 för tjänstgöring vid en lotsplats utanför Ljusne innebär att hon konstruerades för att kunna gå ut i vilket väder som helst när fartyg behövde vägledning in mot kusten. En bredd på över 3,5 meter ger henne en enorm stabilitet och inre volym, vilket säkert var tacksamt när hon 1950 konverterades till nöjesbåt av läkare Herman Böhme.
Det är intressant att se hur hon bibehöll sin karaktär som kutterriggad även i civilt bruk. Att hon 1997 fick en uppdaterad rigg och nya segel visar att ägarna, trots hennes ålder, fortsatt satsa på hennes seglingsegenskaper snarare än att bara låta henne bli en "motorseglare". FM-motorn på 15 hk kan tyckas liten för en så pass stor båt, men i ett tungt deplacement-skrov gör vridmomentet ofta mer nytta än råstyrka. Hon är en fantastisk representant för de yrkesbåtar som fick ett nytt liv efter kriget när kustbevakningen och lotshållningen moderniserades. Med en bredd på 3,60 m är detta en extremt stabil och rymlig plattform för både arbete och nöje.