Storlabben är mer än bara en båt; hon är ett flytande museum. Att hon byggdes redan 1891 placerar henne i en tid då begreppet "fritidssegling" precis hade börjat formas i Sverige. Att byggaren var J. Seldén på Orust understryker hantverkskvaliteten – det är materialvalet (ek på ek) som har möjliggjort att hon överlevt i över 130 år.
Båttypens beteckning, "moderniserad västkustbåt", är tekniskt intressant. Det beskriver steget från rena bruksbåtar till de första renodlade kappseglingskostrarna. Genom att göra skrovet smalare än de traditionella fiskebåtarna och lägga till en järnköl, skapade man en båt som var både snabbare och mer balanserad under stor segelyta.
Det är svindlande att tänka på att hon ursprungligen förde 64 kvadratmeter segel på en gaffelrigg – på ett skrov som bara är 7,5 meter långt! Det vittnar om en tid då man inte sparade på krutet under kappseglingarna. Annonsen från 2003, där hon säljs endast till "mycket seriösa köpare", visar på det enorma ansvar det innebär att förvalta en sådan här raritet. Att kalla J. Seldén för "Sveriges Colin Archer" sätter ribban för båtens kvalitet och sjövärdighet.