Från öppen båt till ruffad koster. Togo bär på en intressant utvecklingshistoria som speglar hur behoven förändrades hos medlemmarna i SS Fram under efterkrigstiden.
Ombyggnaden 1957: När Gustav Jakobsson registrerade båten som SSF 198 (ett nytt nummer i rullan) tog han sig an projektet att ruffa henne. Att förvandla en halvdäckad båt till en ruffad koster var ett vanligt sätt att göra båten mer lämpad för längre semesterseglingar med övernattning.
Profilerna ombord: Vi ser namn som Styrbjörn Stranne, ett välkänt namn i seglarkretsar, vilket tyder på att Togo trots sin blygsamma storlek var en respekterad båt.
Haveriet och ovissheten: Efter att ha ägts av Helge Lundgren i 16 år såldes hon 1983 till Grötö, där hon tyvärr havererade. Att hon hamnade i Onsala för renovering är det sista kända spåret. Precis som med många gamla träbåtar krävs det ibland mer än bara god vilja för att slutföra ett projekt, och hennes slutgiltiga öde förblir höljt i dunkel. En ovanligt bred båt för sin längd (2,80 m bred på 6,10 m längd), vilket förklarar varför den gick att ruffa med gott resultat.