Dramat vid Rivö 1939
Händelserna natten mellan den 1 och 2 juli 1939 är som tagna ur en äventyrsroman, men med en mycket verklig och smärtsam baksida för Ragnar Jansson.
Olycksnatten och bärgningen:
Naturens kraft: Att tre båtar kastas upp på bergen vid Rivö visar hur snabbt ett sommarväder kan slå om till en mardröm. Tutti tog den värsta smällen.
Gemenskapen: Det är rörande att läsa hur ett 20-tal "Framare" omedelbart ställde upp och följde med jakten från Bovik för att rädda båtarna. Det var denna typ av ideell hjälpsamhet som definierade sällskapet.
Haverifonden: Ragnar Jansson satt i en minst sagt ironisk sits – som kassör för Haverifonden var han den förste att förespråka försäkring, men på grund av en tidigare trafikolycka hade han inte hunnit registrera sin egen nya båt. Att fonden ändå gav ett bidrag visar på den mänskliga hänsyn som sällskapet visade sina trotjänare.
Efterspelet: Trots de svåra skadorna och Janssons egen skada i foten, lagades Tutti och seglade vidare. Att hon två år senare såldes för 3 000 kr (en betydande summa 1941) tyder på att reparationerna var fackmannamässigt gjorda och att båten återfått sitt värde. Jansson själv lät sig inte avskräckas, utan gick vidare och byggde Anzi några år senare. En Arvid Laurin-ritning byggd hos Abrahamsson borgar för fina linjer, trots det olyckliga slutet på västkusten.