En båt i ständig förändring
Ulla 1 speglar seglingens utveckling under 30-, 40- och 50-talen:
Från öppen till ruffad: Att hon däckades och ruffades i slutet av 30-talet visar på trenden att båtar började användas mer för nöjes- och övernattningssegling snarare än bara dagsutflykter eller fiske.
Grange verkar ha varit en tekniskt intresserad ägare. Att han installerade självläns (vilket var en stor säkerhetsförbättring) och lät Bruno Boström rita en ny rigg visar att man inte drog sig för att uppgradera äldre båtar med modern teknik. Att han dessutom gjorde en vinst på 1 000 kr vid försäljningen 1959 tyder på att båten var i toppskick.
Klassbytet: Noteringen om att hon gick från Klass B till Klass C II visar hur sällskapets mätregler och klassindelningar justerades över tid beroende på båtens utrustning och rigg.
Sista spåren: Att hon sågs i Smögen på 70-talet i gott skick är ett gott betyg till Nestor Nilssons hantverk från Strömstad och de noggranna ägarna i SS Fram. Att Lars Dirke ägde henne i bara två veckor 1953 måste vara något slags rekord i korta ägarperioder!