En koster med många ansikten
Detta dokument är en guldgruva för att förstå hur båtarna bytte identitet och ägdes kollektivt:
Att följa kedjan CLARY → NANSY → WESTAN/VÄSTAN → REIDUN visar hur svårt det kan vara för en arkivarie att hålla ordning på skroven. Det var vanligt att en ny ägare ville sätta sin egen prägel på båten.
Noteringen om "båtlag från Lindholmen" och bröderna Karlsson understryker att dessa kostrar ofta ägdes gemensamt av arbetare från varven. Det var ett sätt att ha råd med hobbyn och garantera en fulltalig besättning.
Haveriet vid Färjenäs: Detaljen om att de fastnade i bogsprötet på en skuta på grund av stiltje och sedan fick masten knäckt av svallet från en bogserare (Röda Bolaget) är dramatiskt. Att de fick hjälp på bröderna Arvidssons varv och använde en gammal mastspira visar på den informella hjälpsamhet som rådde längs älven.
Stabilitetsförbättring: Att man redan 1914 bytte till en större (tyngre) köl för bättre stabilitet tyder på att hon var en livlig seglare i originalutförande.
Episoden från Pingstafton 1920 är ett skolexempel på den tidens "Gör-det-själv"-anda; att bryta masten på kvällen och ha en ny rigg uppe lagom till soluppgången är en bedrift som verkligen förtjänade det där fyrfaldiga levet vid Klöverön. Varningen för förväxling: Viktig notering om den större WESTA (8,26 m). Det är lätt att se hur namnen kunde blandas ihop i gamla handskrivna listor. Att båten ägts av så många olika båtlag visar på dess roll som en folklig och pålitlig seglare genom decennierna.