En världsomsegling utan motor
Holmdahls resa med Viking är fylld av dramatik, från triumfen på Rotundan till det tragiska slutet vid Galapagos:
Bragden: 1952 var jordenruntseglingar extremt ovanliga. Att Viking var den 15:e farkosten i världen (e.Kr.) att runda jorden med så liten besättning säger allt om utmaningen. De tilldelades "Gyllene Ankaret", vilket anses vara den finaste utmärkelsen man kan få i svenska seglarkretsar.
Etappen Falmouth: Den sista stora distansen från Kapstaden direkt till Falmouth tog 72 dygn. Att befinna sig till sjöss så länge utan modern kommunikation eller motorstöd kräver en enorm tillit till både båt och varandra.
Joe Pachernegg och förlisningen: Det är ett sorgligt öde att båten, efter att ha klarat en hel världsomsegling, förliste bara ett par år senare. Joe Pachernegg (som varit med på första etappen till Portugal) köpte båten, döpte om den till Sunrice och gav sig av – återigen utan motor. Den mörka natten vid Santa Cruz på Galapagos blev slutet för den stolta ketchen. Joes överlevnadskamp i fyra och ett halvt dygn efter strandningen är en historia i sig. Holmdahls fortsättning: Intressant nog fortsatte paret Holmdahl sitt liv till sjöss med en 50 år gammal dansk skuta i Västindien, vilket visar att de var sanna havets folk som aldrig riktigt kunde slå sig till ro på land. Att segla 33 000 sjömil utan motor, inklusive en etapp på 72 dygn, är en mental och fysisk prestation av högsta rang.