Solidaritet vid förlisning
Berättelsen om Vipan är mer en berättelse om människorna än om själva båten:
Att de äldre medlemmarna mindes henne som en "liten klinkbyggd kostersnipa" placerar henne i den mest klassiska av bohuslänska båtkategorier – den typen som användes till både nytta och nöje.
Vi vet inte var eller hur hon gick under, men termen "totalförlisning" tyder på att hon gick förlorad till havs eller slogs sönder mot klipporna.
Att James, Knut och Gustav Ekelund går ut i medlemstidningen och tackar för 147 kronor är rörande. I 1929 års penningvärde motsvarade det nästan en månadslön för en arbetare, vilket säkert var ett välkommet bidrag för att kunna se framåt mot en ny båt.
Bröderna Ekelund: Att tre personer står som ägare tyder på ett klassiskt "pojk-båtlag", där man delade på kostnader och glädje – och i detta fall, även sorgen efter en förlisning. En liten båt med ett stort hjärta i sällskapet. Beloppet 147 kr var en ansenlig summa 1929 och visar på stark solidaritet.